En defekt
Jag överväger att göra som min yngste familjemedlem
denna dag och unna mej lite slappe-soft
säng-häng nu i en liten stund eller två.
Idag (igen) är jag aningen vred över att
bo själv. Magen lägger av avgrundsvrål mej övriga jag
är för lat och onitresserad för att ta tag i det där
med matlagning.
Det är alltid så mycket bättre när någon annan
är här och utbrister att "nu jävlar äter du"
eller tillagar mat till mej eftersom jag i det
närmaste hatar att göra det själv.
Jag skall dock ta mej själv i nackfettet nu
och göra slag i saken. Annars lär jag väl
rapa upp magsyra (oroväckande vanligt förekommande).
Helt onödigt.
Fel sida
gemene man oftast går under namnet "pissdag".
Jag har sällan eller aldrig sådana dagar
egentligen, dels för att jag är överpositiv av
naturen och dels för att jag sällan eller aldrig
kan tillåta mej själv att va ledsen.
Men idag har tagit överhanden.
Förmodar en konsekvens av måttliga till
höga mängder intaget vin i kombination
av lite sömn och lite mat.
Skulle mycket väl kunna lägga mej i sängen
och bara vrålböla för kung och fosterland.
Men det vore så dumt.
Det vore däremot så bra att författa inlämningsuppgifter,
läsa en svett-lång artikel och tentaplugga.
Idag borde omvärlden och alla måsten
bara ta sin existens och dra åt fanders.
Förbaskat onödigt och defekt humör.
Nej men hej!
Helg nummer 1 av många
kommande i Stora staden har
redan brädat samtliga helger jag
hunnit med detta året.
Oslagbart. Där har vi ordet.
Undertecknad och Biologen tittade
på kök på Ikea i fredags. Undertecknad
införskaffade ben till säng och Biologen
ogillade dom gallskrikande barnen.
Väl hemma lekte Biologen mästerkock
och Undertecknad hjäplte till (läs stod bredvid
provsmakade i smyg och brände läppen)
sen tittade vi biologinördar på naturfilm.
Jag har det så bra. Så bra, så bra.
Under gårdagen sällskapades det med Fröken H och Fröken S.
Vilken enastående trio vi äro gott folk!
Tillagade tacos och intog vin och skumpa.
Väl ute i vimmlet drabbades Undertecknad av någon
form av Biologen-abstinens och lämnade därmed disko-dunket
för Biologens något lugnade hem.
Idag är jag mindre pigg. Så att säga.
Har hinkat oboy för glatta livet och skall
samla kraft nog att inta duschen.
Jag luktar väl typ gammal död fest eller något.
Imorgon påbörjas en ny förträfflig
vecka. Jag vet det. Det är underbart.
"Familjen"
Familjen här utgörs av 3 individer.
Undertecknad, vakt-katten och katt-gossen.
Vi är en enad front och vi har hängt ihop
i 10 respektive 9 långa år.
Alla utom Undertecknad har någon gång i livet
kissat på golvet/i sängen/på spisen.
Samtliga har någon gång spytt lite sådär
plötsligt och impulsivt helt utan förvarning.
En har underbett (inte jag).
En är oskuld (inte jag heller).
En fiser under exalterade sinnesstämningar (nej inte jag heller).
Två har utvecklat en förkärlek till sin egen spegelbild (jamen visst är det bla jag)
Lite av mycket
Barnet trillade och slog sej nyss.
Mina grannars barn alltså.
Det är helt ofattbart vilket vrål-bölande barn har.
Det både skär i hjärtat på mej samtidigt
som jag blir måttligt irriterad över att min lugna
kväll numera är en kväll under vilken mina
öron vill begå självmord.
Men jag ska icke klaga. Jag kommer själv ha barn sen.
Med största sannolikhet. Tyvärr - så känner jag nu.
Jag vill hellre ha en gepard. Men mina framtida barn
skall visst infinna sej och
är redan döpta. Dock inte av mej själv.
En av utbytesstudenterna i klassen har idag lärt
sej säga kött. Ett lustigt ord. Som gardin, köttnacke och
fläsklägg. Också lustigt.
Jag brukar fundera över ord. Men å andra sidan
funderar jag över allt.
Tunnelbana är för bekvämt för att va sant.
Men det är sant. Åkte hem och förtärde KRAV-märkta
förträffligt goda ägg. Åkte tillbaka till smeten och
fikade med fantastisk läkarstuderande killkompis.
Jag gillar mina killkompisar.
Jag vill bara samla ihop dom alla i en liten hög och krama
alla - det vore ett bra sätt att visa mitt gillande på.
Min Scout-killkompis och jag intog indisk föda häromdagen
och genomförde personlighetstest på fullaste allvar.
Jag har någon säregen personlighetstyp som enligt källor
5% av jordens befolkning delar med mej.
Hur sant det är spelar ingen roll för mej. Jag gillar ju
det där med att vara unik. Det skall kanske tilläggas att jag
prickar in på narcissist-tester också. Men varför försöka
dölja det. Jag är ju snäll och from ändå.
För övrigt har jag ju en förmåga att gilla andra än mej
själv. Som mina krukväxter till exempel. 
Där har vi något att tillbe och se upp till mina damer och herrar!
Fotosyntetiserande organismer och hjärnan är något
utav det mest spektakulära som finns.
Punkt.
Sagan om nallebjörnen
14 nallar i lägenheten.
Ca 50 på vinden.
Samlar bland annat på nallar.
Jag känner att jag sviker övriga nallar.
Samtidigt nalkas min 24:e födelsedag och
är inte tanken att jag skall ha växt ifrån detta?
Överenskommelse med mej själv:
nallar som liknar djur som kan relateras till
mitt biologi-nördande bor i lägenheten med mej.
Jag kan icke klippa nalle-navelsträngen riktigt än.
Tigern jag döpt efter den yngsta tigern på mitt
extra-jobb tar upp större delen av min säng.
Lejon, leoparder, katter, kaninen och övriga djur
är genomtänkt utplacerade i mitt jag-är-biolog-nörd-hem.
Även jag kan kompromissa.
För tillfället endast med mej själv.
Men, ett (litet) steg i taget är bättre än inget.
Ett citat jag gillar
Ååh kära nån vilken tråkig
text jag tvingat mej igenom.
Mindre nöjd över min ena distanskurs
här och nu gott och äckligt folk men,
det är bara att ta sej i nackfettet och köra på.
Saken är den att jag är duktigt trött.
Inget går in. Inte den tråkiga texten heller.
Däremot har jag filosoferat bort x antal timmar,
vilat ifrån huvudbry och samtalat med folk
via facebooks eminenta skit-chatt.
Egentligen kunde jag inte bry mej mindre
om det där nu. Jag har en fredag i sikte.
Den är efterlängtad. Sen kommer lördagen.
Om möjligt ännu mer efterlängtad.
Och jag är fortfarande på onsdag.
Så defekt.
Min lärare sa för övrigt en mycket klok sak idag
som jag råder er kottar att fundera över.
- I must do what I can, its more difficult to do what you cant.
Nu är det hela taget helt ur sitt fjällrävssammanhang
men det är så bra ändå.
Man måste göra det man kan. Om jag (nu låter vi min hybris tala)
kan åstadkomma allt det där jag vill åstadkomma - då måste jag göra det.
För att jag kan. För att det är nödvändigt.
Även om det innebär en massa slit.
Denna människa är för övrigt en av mina förebilder.
Vardag
Följande kombination är icke
önskvärd: uttråkad och lätt rastlös men för
motbjudande kallt väder för att vilja blanda
sej med det och omvärlden.
Ack dessa små bekymmer!
Jag nästan våndas. Eller nej, nu
ljög jag mej nästan gul och blå.
Eller grå och nedstämd. 
Hur som helst.
Har dagen till ära haft en mycket bra föreläsning.
Även om snor-gossen och pratkvarnar störde
stackars mej.
Nu sitter jag och bedårar (läs förbannar)
yrvädret utanför. Ja det är vackert med vit snö
men nej det är inte lika vackert att halka runt i det.
Nåväl. Härmed har jag fått min
beskärda del av gnällande.
Tack.
Ambivalenta dag
Och så var det onsdag.
Skulle nyligen va flitig och släpa upp
diverse prylar som skall leva och bo på vinden,
blev rädd för hissen och tittar därför på Vänner
istället för att släpa upp lådor.
Biologen skall få äran att hjälpa till med
det där på fredag.
Hamnade aningen fel idag under föreläsningen.
Bakom mej satt två klasskompisar som ALDRIG kan hålla
flabben stängd under föreläsningar. Bredvid mej satt en
för mej okänd gosse och luktade döda djur i flabben.
Det va så illa att mitt översta hudlager höll på
att frätas bort.
Min vänligt sinnade klasskompis räddade mej undan
tunnelbanekaos och skjutsade hem mej - Man tackar
allra ödmjukast.
Väger studier mot powernap och
försöker fatta bästa beslut.
Om jag går och lägger mej redan nu så blir
det fredag fortare. Och jag vill ha fredag.
Fredag kommer bli bra. Likaså lördag.
Imorgon också.
Återkommer.
Ny vecka i ny stad
Åh kära nån va jag ska va ekonomisk
nu. Det gäller väl typ att äta sådant man hittar.
Eller gröt.
Följande saker är inte gratis:
hyra släp, flytta, köpa tunnelbanekort,
betala VÄRDELÖS kåravgift till femtioelva
olika kårer samt köpa dyr kurslitteratur.
Men. Jag är lycklig. Jag är relativt inbodd
i min nya lägenhet. Det verkar lovande.
Gårdagen här uppe och dagen har varit
förträfflig.
Resterande vecka går i samma spår.
Morgondagens föreläsningar och
datorlaborationer är inställda.
Sovmorgon. Ja tack!
Stort tack till fröknarna och Herr J som hjälpte till
att packa och flytta.
Jag är skyldig er en så sablars stor gentjänst
och ska ge er blommor, choklad och allt
annat som kan illustrera min tacksamhet.
Kiosk-mongon som inte ens kunde svara på mitt
sista sms-vädjande. Oförskämt.
Jaja. Ta inte allt på för stort allvar nu och börja tjura.
En defekt
Åh defekta mage.
Vadan denna mäktiga uppkomst
av magkatarr (igen?!).
Eller jo, jag vet ju varför.
Har varit för exalterad och uppspelt för att
äta. När vi väl ätit har vi unnat oss ett glas vin
till maten. Jag har stressat med huvudbry och
flytt-kaos.
Nu har jag intagit broccoli. Jag mår som en bankad bäver.
Sitter i någon lustig lätt dubbelvikt ställning på en stol
och intalar mej själv att jag icke måste spy.
Det är övergående.
Mitt liv funkar bra när någon annan bor med mej
och styr upp dessa basala saker som att handla mat,
laga mat, äta, gå och lägga sej och vila.
Jag är så gott som oförmögen att hålla en bra balans
på egen hand.
Måttligt trött på mej själv just ikväll.
Och han sade..
Biologen säger att det är onödigt att
jag blir arg över saker som jag ändå inte kan
kontrollera eller påverka.
Sen tittar han på mej med någon jäkla
"jag-känner-dej-allt-för-väl-blick".
Och han gör ju det. Lustigt nog.
Alltså ska jag icke bli arg över att det
fortfarande är kallt nog att få frostskador i
hjärnan, det snöar igen och SJ motarbetar
mej för ofta. Det är något sjukt farligt med snö,
tågen kan dö av snö. Bara sådär.
Jamen det måste ju va så. Snö och ninja-löv
som intagit spåret och vägrar lämna tillbaka det
till SJ:s tåg.
Jaja. Jag ska lyssna på Biologen. Igen.
Det är en ny grej jag börjat med. Det går ganska bra.
Livet här och nu
Snökaos. Igen.
Vafalls!?
Nåväl, detta motbjudande väder skall icke
hindra mej från att blanda mej med mina nya
klasskompisar. Det ska ju dessutom tilläggas att
vi är 3 vänsterhänta i klassen!
HELT otroligt, sannolikheten för att detta ska inträffa
är 1/343. Ni fattar storheten i detta?!
Nu håller vi after school.
Adjö då!
God kväll damer och herrar
Det måste ju strula till sej med denna
Stockholms-flytt innan det kan ordna upp sej.
Det verkar dock genomförbart igen.
Det verkar som att jag, mina djur och mitt pick och pack
flyttar in på söndag.
Jag anar att denna bestående skallebank
har lite rötter i denna flytt-sörja.
Lite instabilt, lite osäkert, överkomlig kaos
men ååhhh lustiga värld nu har det varit
rörigt i detta liv lagom länge.
Nu behöver jag slå rot ett tag.
Lite lugn. Lite ro.
Min önskan. Tack på förhand.
Självfallet har jag glömt göra adressändring,
skaffa hemförsäkring, packa klart och
sånt där som kan vara nödvändigt.
Men jag har i alla fall hunnit med mina
studier, införskaffa mej ett tunnelbanekort för
svidande summor och beställt fel böcker.
När söndagkväll infinner sej, när allt är
på plats i min lägenhet, när jag är på plats
i min lägenhet, då ska jag andas ut.
Ett tag i alla fall. Sen ska jag leka med
två masterkurser och övrigt lärorikt.
På tal om
För att summera:
Bra dag. Kallt nog att frysa snor till is.
Halt nog att trilla hela vägen till universitetet.
Roligt nog att vilja hänga kvar på universitetet
dygnet runt.
Här och nu, så gott som utslagen.
Följt av heldag på universitet kommer en skön trötthet
och man sover som en kung.
I övrigt tar det Undertecknad x antal timmar att somna.
Men icke nu. Nu är det mer klubbad-säl-syndrom som
gäller.
Morgondagen utgörs av föreläsning och
speed-dejtande med fina vänner jag icke
träffat på ett tag.
Detta är en bra tid.
